Miss Unruly

Uppdatering senare pa kvallen: man ska nog inte ropa hej om att man ar piggare.. jag mar ganska kasst just nu. Jag hade duschat och glatt mej over att jag madde battre an igar, och antligen skulle jag ivag och traffa mina vanner J och J och sitta inne pa puben och mysa nar Londons forsta sno yr utanfor. Men det gick inte. Jag fick vanda. Jag orkar helt enkelt inte hur mycket jag an vill. Och min vilja ar fasligt stark ska ni veta. Och min optimistiska laggning och positivitet gor sitt till att alltid fa mej att gora allt jag vill, trots hinder. Ibland kan det vara bra och ibland kan det vara galet. Ikvall var det galet, jag ar alldeles for radd om den har chansen till ett barn. Om min kropp vill vila ska den fa vila sa den ar redo for embryona. Jag ar hemma nu och tillbaka pa soffan under tacket. Och jag saknar att inte fa vara med J och J, mina fina vanner, men de forstar och tycker att jag gor ratt.

Jag ar fortfarande svag, mar lite illa och ar allmant svajig. Jag kanner mej svullen i magen och vid aggstockarna, och jag vill verkligen inte reta upp dem mer genom att vara ute och strutta omkring. Nar det galler mej sjalv bara sa gor jag oftast saker andra inte skulle, kanske for att jag ar modig och galen och jag vill sa mycket. Men nu handlar det om ett potentiellt liv som vi skapar, och det ar jag sa radd om och vill ha de basta chanserna for att lyckas. Sa jag backar. Jag ar forsiktig. Jag tar for forsta gangen det sakra fore det osakra.

Val vid tunnelbanestationen ser vi upptagna taxis, men som av ett mirakel lyckas M hejda en taxi som var upptagen men som precis var pa vag att slappa av en kund. Phew, aggen var raddade och vi kom till kliniken i tid. Val dar fick jag prata med olika skoterskor och lakare och fa armband och infart och "laggas in" i ett rum. Och M fick ga ivag och lamna sitt bidrag.

Sedan bar det av med mej in for att sovas ned infor ingreppet. Jag har last att i Sverige ar de flesta vakna och kan se vad som sker pa en skarm, och att de far morfin hela tiden for att bedova smartan. Sa gar det inte till har inte, man ar helt "knocked out". Det sista jag minns ar att embryologisten kom och pratade med mej och att jag la upp benen i gynstolshallare dar i sangen. Sedan gav de mej en syrgasmask och sprutade in somnmedlet i infarten.

Det nasta jag minns ar sedan M som pratar med mej i uppvakningsrummet, jag var sa trott och illamaende som jag brukar vara efter narkos. Svart att halla upp ogonen. Och jag hade jatteont i aggstockarna sa jag skrek och grimaserade tills jag antligen fick nagot "gott" i infarten som tog bort det onda. M sa att forst nar jag vaknade sa jag nagot om "Come dine with me" ett TV-program som nu aven finns i Sverige som "Halv atta hos mig". Jag tyckte ocksa jag var lite spexig och rolig dar i dimman och skamtade om blodtrycksmaskinen som jag var kopplad till som tog bloddtryck automatiskt da och da och spottade ut en pappersremsa..."21 och femtio och har kommer kvittot" eller nagot sadant. Vilken underhallare man kan vara nar man minst anar det, heh.

Vi akte hem nar jag kande mej lite piggare och kunde sta pa benen, de sa att de ringer nasta dag och talar om hur manga agg som blivit befruktade. Oj vad spannande! Val hemma lag jag i soffan med tacket hela dagen och hela kvallen och sov och var vaken i omgangar, kunde inte ata mycket for jag madde sa fruktansvart illa. Pa langa vagar var det har den varsta tiden pa hela IVF-cykeln, det var langesedan jag madde sa daligt. Men det ar ju for en bra sak sa aterigen biter man ihop bast man kan. Men jag tankte pa kvallen nar jag madde sahar daligt och var tvungen att ta bade stolpiller och en ny sorts injektion i magen, att om jag inte far nagra bra agg nu sa maste jag gora om det har och det vill jag verkligen inte.

Jag maste fasta infor morgondagen, men M har bestallt en taxi tills imorrn bitti som tar oss till kliniken nar vi vaknat sa det kanns inte sa jobbigt. Dessutom kan de inte lata mig vanta nar vi val ar dar, eftersom vi har en tidsplan att folja. Jag kommer att vara latt nedsovd, sa jag far aka hem nagra timmar senare men jag maste ha en ledsagare med mej och inte aka kommunalt hem. M kommer att vara med mej hela dagen sa han ar min sjalvklara vardare. Dessutom tror jag inte att det kommer att vara sa farligt, jag ar mest pirrig och vill att de ska fa ut sa manga agg som mojligt. Godnatt!

TACK for alla fina kommentarer, email och andra kommentarer som jag fatt om den har bloggen. Det varmer oerhort mycket och gor bloggen mer levande tycker jag.

Igar var det sista Gonal-f sprutan, i morse tog vi den sista Orgalutran sprutan och....

sen...................... var det dags for Ovitrelle sprutan aka agglossningssprutan! Yikes. Den omtalade sprutan som man ska ta EXAKT 37 timmar innan aggplockningen. Informationen om den ar detta:-

Genom behandlingen kan spontan ägglossning inte ske. Med hjälp av en enstaka injektion som innehåller ett liknande hormon som det kroppen använder för att stimulera ägglossningen kan läkaren bestämma tidpunkt för ägglossning och därmed äggplockning. Det tar nämligen ungefär 38 tim efter ägglossningsinjektionen till dess ägglossningen inträffar och äggplockning sker efter 36-37 timmar då äggen är mogna, befruktningsdugliga och lättast att hämta ut. Oftast använder vi ett preparat som heter Ovitrelle som är en exakt kopia av ett kroppseget hormon. När paret får tidpunkten ordinerad för Ovitrelleinjektionen är det mycket viktigt att passa denna tid inom 15 min. Om tiden inte kan passas riskerar man för tidig eller för sen ägglossning vilket försvårar eller omöjliggör äggplockningen.

------------------------------------------------------------------------

Idag har det varit en skon dag, vi vaknade halv elva av alarmet och fast jag sovit 10 timmar var jag trott som en liten gnu. Sedan har det varit en mysig dag, jag har varit och fikat med Nina och fatt vara lite social. Exakt kl 21.32 tog vi sprutan och aggplockningen ar pa mandag morgon 10.30am. Det maste ju vara ratt?! Man blir helt nojjig av den har sprutan, bara for att man vet att det ar sa viktigt att gora den ratt. Det var helt okej att ta den, lite ont men inget gick fel och inget blod i sikte sa har inte injicerat i blodkarl heller. Skont! Nu kan vi mysa vidare pa denna lordagskvall, vi far hoppas att den har trottisen (som vanligtvis ar en nattsuddare) orkar halla sig vaken en hel film nu.

IVF uppdatering for dagen: sista Gonal-f sprutan ikvall!

Nar jag tanker pa hur jag och M var da, sa kanns det som om vi var sa oskyldiga och naiva vad det galler att bilda familj. Och allt runt omkring oss i livet som handlade om barn eller namnde det pa olika satt var inget vi tankte pa mer an annat eller reagerade nat speciellt pa. Jag har inte ens varit sarskilt fortjust eller intresserad av barn tidigare, forutom mina systerdottrar och systersoner som ar helt fantastiska (jag ar objektiv saklart). Nu, efter, nar man har varit med om det vi har varit med om ar det standigt saker som paminner en om ens barnlangtan som en serie pa TV eller film, pa radio, ens familj, pa jobbet, ja overallt runt om en sa far folk barn... for att inte tala om Facebook dar det postas hejvilt ultraljuds- och bebisbilder overallt.

I tiden fore, sa reagerade man inte alls pa det... det har bara varit en del av livet liksom.

Och nu tiden efter, sa ar det fruktansvart jobbigt och en plaga oftast.. Jag sag haromdagen pa ett TV-program dar en kvinna som hade en liten bebis sa nagot i stil med "varfor skaffade vi inte barn tidigare, det har ar det basta som hant mig" eller nagot liknande. Precis. Ett uttalande som later helt normalt i de flestas oron. Men mina oron bloder av uttalandet, jag kanner ett knivhugg rakt i hjartat och hur ogonen fylls upp av tarar. Barn ar inte nagot man bara "skaffar"... din lyckligt ovetande naiva bimbo tanker jag. Du kommer inte fa veta hur det kanns att fa kampa for att fa barn... inte langta sa starkt som jag. Jag forstar naturligtvis att alla andra som fatt barn tycker att det ar det basta som hant dem och att de ar lyckligast i varlden for sitt barn. Hur galet och avundsjukt det an later sa vill jag pa nagot satt anda inte byta med henne... for det kanns som att det gick for latt om man kallar det for att skaffa barn. Och jag avundas mej sjalv pa nagot satt for den lycka jag kommer att kanna nar vi far var bebis. Det ar som folk som berattar om hur de nastan dott men blivit friska igen, hur man far ny uppskattning infor livet.. hur man kan smaka pa varje intryck och ta in varlden och leva i nuet pa ett helt nytt satt. Det ar den kanslan jag har hur förmäten den än låter, att jag kommer att fa kanna nagot som ar fa förunnat av att ga klart en graviditet...av att foda barn, av att bli mamma.

Nu fanns det 13 aggblasor, och de har vuxit som de ska for att jag ar pa ratt dos Gonal-f antligen! De ar ganska stora, men inte tillrackligt for aggplock pa fredag sa vi far en tid pa mandag morgon. Vi koper mer injektioner och far instruktioner dag for dag fram till mandag. Vet ni att jag nastan skrev " vi koper mer droger och far instruktioner fram till mandag"..haha, sa gar det nar man har bott i England tillrackligt lange. Fertility drugs blir juh lockande att oversatta till droger om man inte tanker efter ett par ganger till. Jag fick tanka ett tag pa det for att vara arlig...annu en anledning till att blogga pa svenska ar att ova sig att skriva pa svenska sa man inte blir en sadan dar pinsam person som glommer sitt modersmal orovackande snabbt och bryter pa svenska. Fast det ar mycket mycket svarare and vad jag trott, det dar att inte prata for mycket svengelska.

Jippi for detta iallafall! Det kanns spannande att det ar fardigscannat och att allt det viktiga ska handa nasta vecka.

Har ar en bild som illustrerar vad som ska handa pa mandag:-

Jag borjar bli ganska seg nu...biverkningarna jag har ar att jag blir JATTETROTT, energilos och har standigt ont i huvudet och mar illa till och fran. Dessutom kanner man aggstockarna nar man ror sej..och tacka f-n for det, aggstockarna ar vanligtvis som en valnot och slapper ett agg per cykel. Men denna honan J har aggstockar som vaxer sej stora som apelsiner med en klunga agg i varje!  Glad ar man ju for aggen sa det kanns samtidigt valdigt bra det har.

Gonal-f 225 iu ar jag valdigt van med nu, det gor dock ont ibland.. det beror pa hur man traffar antar jag. Men det ar ingen smarta att tala om, mer obehagligt i sa fall. Sedan dosen hojdes blir det nu 3 sprutor om dagen sa det ar bara att gilla laget.

Nu ar jag valdigt djupt inne i IVF-bubblan och ar lagom insnoad pa vad Gonal-f och Orgalutran ar, sa har kommer lite information for er som inte ar inne i bubblan med mej och M, tadaaa:-

 

 

 

Vad GONAL-f är och vad GONAL-f används för

GONAL-f innehåller ett läkemedel som kallas follitropin alfa. Follitropin alfa är en typ av ”follikelstimulerande hormon” (FSH), som tillhör hormonfamiljen ”gonadotropiner”.Gonadotropiner är involverade i fortplantning och fertilitet.

Hos vuxna kvinnor används GONAL-f för att hjälpa till att utveckla flera folliklar (varje innehåller ett ägg) hos kvinnor som genomgår assisterad befruktning (åtgärder som kan hjälpa dig att bli gravid) såsom ”in vitro-fertilisering”, ”gametöverföring till äggledare” eller ”zygotöverföring till äggledare”.

VAD ORGALUTRAN ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR

Orgalutran tillhör en grupp läkemedel som kallas ”anti-gonadotropinfrisättande hormoner” som motverkar effekten av naturligt gonadotropinfrisättande hormon (GnRH). GnRH kontrollerar frisättningen av gonadotropiner (luteiniseringshormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH)). Gonadotropiner spelar en viktig roll för den mänskliga fertiliteten och reproduktionen. Hos kvinnor behövs FSH för tillväxt och mognad av folliklar i äggstockarna. Folliklar är små runda blåsor som innehåller äggceller. LH behövs för att de mogna äggcellerna ska lossna från folliklarna och äggstockarna (dvs. ägglossning). Orgalutran motverkar effekten av GnRH, som resulterar i en minskning av frisättningen av framför allt LH.

Orgalutran anvands för kvinnor som genomgår assisterad befruktning, inklusive in vitro fertilisering (IVF) och andra metoder, kan i enstaka fall för tidig ägglossning ske, vilket medför en betydligt minskad chans att bli gravid. Orgalutran används för att förebygga för tidiga LH stegringar som kan orsaka en sådan för tidig ägglossning.

 

 

 

 

Vi hade tidigare bestamt att vi ska kora injektionen klockan 9 pa kvallarna, man ska ta den samma tid varje kvall namligen. Jag blev sa himla pirrig och nervos timmarna innan sa redan halv 9 borjade vi forbereda alla paket, nalar etc. Vi satt ett tag och fumlade med instruktionerna och gick igenom vad skoterskan sagt och visat oss. Vi hade inte bestamt om det var lattast att jag tar den pa mej sjalv eller om M ska gora det pa mej.. De flesta ivf -bloggar jag last, dar gor de pa sej sjalva. Men eftersom man ska kora in den beslutsamt och inte bli darrig och tveksam mitt i (har da hort att det kan bli blamarken och gora ondare), sa foredrar jag att M gor det pa mej. Det kanns ocksa tryggt psykologiskt att VI gor det har tillsammans. VI gor IVF.

Lat mej klargora att jag ar inte nalradd, sprutradd eller sa... Da skulle jag ha haft det jobbigt eftersom jag kan langt ifran rakna hur manga de har stuckit mej de senaste 2 aren. Dessutom har jag legat pa sjukhus och fatt narkos 4 ganger under dessa ar ocksa. Jag ar inte heller radd for smarta, jag piercade bade tungan och naveln utan bedovning och det gick finfint. Dessutom har jag tva tatueringar ocksa. Okej, nu vet ni lite om min smärtgrans och kanske inte domer mej som en total grinolle..hehe.

Iallafall, jag fick riktig panik ett tag och bara stod och grat sa jag skakade medans M forsokte tala vett med mej att vi gora det har for en bra sak och vi maste fa det overstokat nu sa det inte blir en grej av det. Tillslut stalsatte jag mej och M injicerade mej i magen medan jag stod framfor honom och tittade pa X factor pa TV. Det gick jattebra, men lite ont gor det allt nar vatskan sprutas in. Efter injektionen blev jag snurrig och svimfardig men glad som en tok! Vad forvanad ibland att man reagerar pa sadant man sjalv sett pa som en baggis. Tur att man har sa mycket psykologikunskaper att man kan styra upp sej sjalv iallafall sa saker blir gjorda. Och att man har en sadan lugn och fin pojkvan som kan handskas med en sadana ganger. Vi hade sedan en underbar kvall maste jag saga.

forsta injektionsdagen - check!

Efter veckor av fragor, fakta, information, blodprov, läkarsamtal och scans sa ar vi framme vid handling..  Jippi!

Och efter de senaste två årens bergochdalbana, mängder av sjukhusbesök och en allmän bebislängtansdimma i huvudet som ständig följeslagare... så känns det har mest kul och spännande! Aven om vi hort att det kan vara fysiskt och psykiskt jobbigt pa olika satt, sa ser vi positivt pa denna resa vi ska gora tillsammans.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------