Ruvardag 6 ar en happy Friday!
Nu har klockan slagit om till ruvardag 7, for jag uppdaterar sent pa fredagen.. Jag var inne tidigare idag och skulle uppdatera pa ipaden men den ville inte posta inlagget, sa tog mig laptopen i knat i soffan nu som vanligt istallet.
Igar pa ruvardag 5 vaknade jag med lite tjockt i halsen och kande mig lite risig, vilket jag tar som ett gott tecken. Rutinerad som man ar vet man att for att graviditeten ska stanna sa maste immunforsvaret sankas.. och da kan man bli lite krasslig men det ar ingen fara. Forra julen nar jag var gravid brakade det loss en riktig forkylning som utvecklades till bihaleinflammation, jag missade jobbets julfest och satt hemma med handduk pa huvudet och inandades hett vatten i en bunke. Bebisen klarade sig fint under sjukdomen, sa det bidrog inte till missfallet utan det var mitt blod som klumpar sig och forstorde graviditeten.. Men det tar jag nu medicin mot.
Sen idag har jag varit och lunchat med mina fd kollegor och sen lite julklappsshopping, vi hade det jattemysigt och satt och babblade och babblade i timtal. En av dem ar gravid, och hon var sa fin med magen och jag kande mig lugn och glad for hennes skull. Jag vet namligen att de kampade for att bli gravida, och hon skulle precis borja hormonbehandling och terapi for depression nar hon blev gravid. Det har kanske later konstigt for andra som inte har varit med om det jag har varit med om, men det AR mycket svarare att gladja sig for nagon som blir gravid ganska snabbt. Det ar som de har en naivitet som jag lamnat bakom mig; de har de dar forsta tankarna om en graviditet, om kommande barnet, hur de ska inreda barnrummet, planerar for ankomstdatumet, kanske till och med sager den har nygravida personen "att det blir bra att foda barn i maj, sa slipper man ga i varmen hela sommaren med magen", de spanar for forsta gangen pa namn och bara gladjer sig och ar bara lite lagom oroliga som tex for att deras barn ska inte vara friskt nar det fods.
Jag kan spendera hela min graviditet i den varmaste sommaren, eller i oknen om jag maste. Jag gor det sa garna for jag vill inget hellre an att vi far vart efterlangtade barn.
Men det ar svart att forsta om man inte upplevt det jag har. Jag har forstatt det, och jag forsoker forsta och ha talamod for jag var en gang lika naiv som dem. Det ar med ett visst vemod i hjartat jag tanker pa vad jag sa och gjorde nar jag blev gravid forsta gangen forrforra julen. Du var en annan da J. Men anda ar jag tacksam for att jag nu har en odmjukhet infor detta. Jag vet vad langtan ar. Jag vet vad talamod ar. Precis som att jag vet att jag inte kommer bli en battre mamma an de har andra kvinnorna som blev gravida pa en gang och allt gick bra. Sa formaten och galen har jag inte blivit. Jag kommer att bli en san dar person som klagar ibland, som glommer bort sma stunder hur lyckligt lottad jag ar... som vill ha egentid och onskar att jag far sova en hel natt etc. Ingen mirakelmamma som gor allt ratt, men en mamma som har sa mycket oandlig karlek... sa garna som jag vill vara en sadan dar vanlig trott smabarnsmamma. Det finns inget jag hellre vill an att vara just sa vanlig.
Idag/igar var det Nobelprisutdelning och jag vill bara uttrycka min beundran och gladje for priset i medicin som tilldelades varldens basta Robert Edwards. Det ar synd att han fick det lite for sent, sa han inte kunde aka och ta emot priset sjalv pga dalig halsa. Tank vad han var tuff, och han jobbade i motvind - han hade sma resurser och lite pengar att rora sig med, och katoliker som var emot hans arbete med IVF. Vilken hjalte!
----------------------------------------------------
Robert G. Edwards föddes 1925 i Batley, England. Efter militärtjänstgöring under Andra världskriget studerade han biologi, först vid University of Wales i Bangor och senare vid Edinburgh University i Skottland, där han disputerade 1955 på en avhandling om embryonalutveckling hos möss. Tre år senare blev han forskare vid National Institute for Medical Research i London, där han påbörjade sin forskning om den mänskliga befruktningsprocessen. Från 1963 var Edwards verksam i Cambridge, först vid universitetet och senare vid Bourn Hall-kliniken, världens första IVF-centrum, som han startade tillsammans med Patrick Steptoe. Under många år ledde han forskningen vid kliniken, och han var också redaktör för ledande vetenskapliga tidskrifter inom IVF-området. Idag är Robert Edwards professor emeritus vid universitetet i Cambridge.
Aven fast vi inte bor i Sverige, sa kan man ju faktiskt se svensk TV pa internet. Sa jag kan harmed rekommendera ett svenskt TV program jag sag pa SVT play haromdagen, Vetenskapens varld dar halva programmet handlar just om Robert Edwards och hans IVF forskning.
Igar pa ruvardag 5 vaknade jag med lite tjockt i halsen och kande mig lite risig, vilket jag tar som ett gott tecken. Rutinerad som man ar vet man att for att graviditeten ska stanna sa maste immunforsvaret sankas.. och da kan man bli lite krasslig men det ar ingen fara. Forra julen nar jag var gravid brakade det loss en riktig forkylning som utvecklades till bihaleinflammation, jag missade jobbets julfest och satt hemma med handduk pa huvudet och inandades hett vatten i en bunke. Bebisen klarade sig fint under sjukdomen, sa det bidrog inte till missfallet utan det var mitt blod som klumpar sig och forstorde graviditeten.. Men det tar jag nu medicin mot.
Sen idag har jag varit och lunchat med mina fd kollegor och sen lite julklappsshopping, vi hade det jattemysigt och satt och babblade och babblade i timtal. En av dem ar gravid, och hon var sa fin med magen och jag kande mig lugn och glad for hennes skull. Jag vet namligen att de kampade for att bli gravida, och hon skulle precis borja hormonbehandling och terapi for depression nar hon blev gravid. Det har kanske later konstigt for andra som inte har varit med om det jag har varit med om, men det AR mycket svarare att gladja sig for nagon som blir gravid ganska snabbt. Det ar som de har en naivitet som jag lamnat bakom mig; de har de dar forsta tankarna om en graviditet, om kommande barnet, hur de ska inreda barnrummet, planerar for ankomstdatumet, kanske till och med sager den har nygravida personen "att det blir bra att foda barn i maj, sa slipper man ga i varmen hela sommaren med magen", de spanar for forsta gangen pa namn och bara gladjer sig och ar bara lite lagom oroliga som tex for att deras barn ska inte vara friskt nar det fods.
Jag kan spendera hela min graviditet i den varmaste sommaren, eller i oknen om jag maste. Jag gor det sa garna for jag vill inget hellre an att vi far vart efterlangtade barn.
Men det ar svart att forsta om man inte upplevt det jag har. Jag har forstatt det, och jag forsoker forsta och ha talamod for jag var en gang lika naiv som dem. Det ar med ett visst vemod i hjartat jag tanker pa vad jag sa och gjorde nar jag blev gravid forsta gangen forrforra julen. Du var en annan da J. Men anda ar jag tacksam for att jag nu har en odmjukhet infor detta. Jag vet vad langtan ar. Jag vet vad talamod ar. Precis som att jag vet att jag inte kommer bli en battre mamma an de har andra kvinnorna som blev gravida pa en gang och allt gick bra. Sa formaten och galen har jag inte blivit. Jag kommer att bli en san dar person som klagar ibland, som glommer bort sma stunder hur lyckligt lottad jag ar... som vill ha egentid och onskar att jag far sova en hel natt etc. Ingen mirakelmamma som gor allt ratt, men en mamma som har sa mycket oandlig karlek... sa garna som jag vill vara en sadan dar vanlig trott smabarnsmamma. Det finns inget jag hellre vill an att vara just sa vanlig.
Idag/igar var det Nobelprisutdelning och jag vill bara uttrycka min beundran och gladje for priset i medicin som tilldelades varldens basta Robert Edwards. Det ar synd att han fick det lite for sent, sa han inte kunde aka och ta emot priset sjalv pga dalig halsa. Tank vad han var tuff, och han jobbade i motvind - han hade sma resurser och lite pengar att rora sig med, och katoliker som var emot hans arbete med IVF. Vilken hjalte!
----------------------------------------------------
Robert G. Edwards föddes 1925 i Batley, England. Efter militärtjänstgöring under Andra världskriget studerade han biologi, först vid University of Wales i Bangor och senare vid Edinburgh University i Skottland, där han disputerade 1955 på en avhandling om embryonalutveckling hos möss. Tre år senare blev han forskare vid National Institute for Medical Research i London, där han påbörjade sin forskning om den mänskliga befruktningsprocessen. Från 1963 var Edwards verksam i Cambridge, först vid universitetet och senare vid Bourn Hall-kliniken, världens första IVF-centrum, som han startade tillsammans med Patrick Steptoe. Under många år ledde han forskningen vid kliniken, och han var också redaktör för ledande vetenskapliga tidskrifter inom IVF-området. Idag är Robert Edwards professor emeritus vid universitetet i Cambridge.
_____________________________________
Aven fast vi inte bor i Sverige, sa kan man ju faktiskt se svensk TV pa internet. Sa jag kan harmed rekommendera ett svenskt TV program jag sag pa SVT play haromdagen, Vetenskapens varld dar halva programmet handlar just om Robert Edwards och hans IVF forskning.
Kommentarer
Postat av: Sis S
Hej gumman! Har läst bloggen tidigare men inte kommenterat. Är glad att det går bra och att du ligger och ruvar.
Tyckte också att det var jättebra att personen bakom IVF fick Nobel-priset! Vi var hemma hos ma & pa och tittade och vi tittade när hans fru tog emot priset och pappa och jag pratade om er och IVF.
Förstår att du känner som du känner med andra som är gravida. Tycker du kommit långt ändå som kan känna dig lugn och t o m glädje för andra.
Fortsätt ruva på, så hörs vi!
Kram S
Trackback
