Miss Unruly

Och sa en statlig solros i gul hink ar ocksa nagot jag lyckats med for forsta gangen:-

Gravid vecka 40 +

Barnet

Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

Mamma

Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer vara vaken i ett dygn kring förlossningen.

Pappa/partner

Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer vara vaken i ett dygn kring förlossningen.

Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

Jag mar bra, jag ar redo och jag langtar efter var lilla flicka. Jag sover daligt, har jobbigt med mina domnade hander, ar ganska svullen om fotterna. Flipflops ar det som galler och jag har slutat aka tunnelbana. Jag hanger mest runt vara vackra kvarter och vanner kommer hit for fika, middagar och luncher - sa sallskap har jag verkligen!

Helgen var mysig och vi grillade och kollade film och var ute och lunchade med fina N igar och lite sant trevligt. Det ar lagom sommarvader som haller sig lite over tjugo grader med sol-moln. Perfekt tycker jag, men lite snalt tycker andra som vill ha en varm sommar.

Vad jag borde gora istallet for att bara ha det gott ar att gora sant som det star om i bockerna - fylla frysen med mat och skriva ut min "birth plan", fixa det sista med vaskorna till forlossningen etc. Men jag ar ganska lugn, jag tror hon har det gott darinne och stannar nagon vecka till atminstone. Men det har gravida kvinnor sagt fore mig, och sa vips har de fatt varkar och fott innan beraknat datum. Mina vanner har det hant sa sent som i ar, och de sager till mej att "var beredd". Radet som finns overallt ar ocksa vila och sov sa mycket du kan och ladda med kolhydrater. Men jag har diabetes och ater inte socker och sa mycket kolhydrater? Dessutom, vem kan sova gott nu? Hmmm, oftast inte jag iallafall. Men min M han ligger och snarkar och snusar om natterna och det ser sa gott ut. Jag tycker att varken i handerna och tyngden i magen inte ar sa farlig, det ar mest alla konstiga drommar som haller mig vaken och gor att jag sover daligt. De ar inte skrammande eller sa, men de ar repetativa och jobbiga. Ni vet som nar man sover med influensa och feber. Idag vaknade jag av att jag blodde nasblod ocksa.

Den har veckan blir det full kaliber av att forsoka satta igang forlossningen, mer kryddig mat och sant som sags trigga igang det. Fast jag tror inte riktigt att det fungerar, hon kommer ut nar hon tycker hon ar redo. Vi ska till doktorn denna vecka och se vad de sager, och jag kommer att fa ett datum for igangsattning om hon inte bestammer sig for att komma ut innan. Hoppas att jag inte behover vanta salange, jag langtar efter henne!

Dessutom har jag nu stora cravings efter kraftor, maste alla svenskar posta slurpiga bilder av dessa godingar pa facebook och alla dessa otaliga kraftfester. Jag blir ju JATTESUGEN! Vi ar ju bjudna pa arets stora kraftskiva i Regents Park, men den ar pa lordag och vi kanner att det ar lite fooor nara vart forlossningsdatum for att aka dit. Dessutom vill man ju snapsa och sant. Tank vad konstigt att jag kan dricka nagra glas vin eller sa om bara nagra veckor! Det kanns helt fel och forbjudet, och jag har glomt hur det smakar och hur mysigt det ar med ett glas rott och svettiga ostar. Men det ska jag allt bli pamind om, mums!

Jaja, vi sager sa... men jag vet att jag kommer inte vara sa intresserad da, eftersom da har hon kommit ut! Mitt barn. Vart barn. Ah vad du ar alskad och efterlangtad.

STOR mage i vecka 38 - nu langtar man rejalt mycket efter att hon ska komma ut, jag har svart att sova, mina hander ar svullna och avdomnade, ont i handerna som haller mig vaken pa natterna, ont i hofterna, fotterna ar svullna, svart att ga och rora sig, en del Braxton Hicks/sammandragningar, drommer om forlossningar, sover oroligt, lite labil och vill ha M hos mig hela tiden fast han tvartom ar borta extra langa dagar pga mycket jobb nu nar de ska slappa ett stort och viktigt spel pa facebook snart, lite gratmild och svajig. Alskar fortfarande hennes rorelser som nu ar stora och starka, och hon sparkar garna till helt plotsligt rakt i revbenen eller trycker pa kissblasan... sarskilt om man ligger i soffan och gottar sig lite.




Tank att om nagra veckor (eller tidigare) ska hon ta pa sig dessa sma sma klader...




Vi har nu taxibolag klara att ringa for transporten till och fran sjukhuset, och en liten stol till henne att aka i.

Jag stryker latt med handen over hennes saker och klader och forsoker forestalla mig att hon kommer ut och att hon och jag ar friska och glada. Och jag ryser av gladje sa tararna trillar.

Inte sa pjakig va? Vi gillar den skarpt.