Kolla vad det stod haromdagen, yay! :-

Jag har blivit sa TROTT. Men du gor ju inte sa mycket kan man tycka? 

Nej, men forsok att sova med bara tva positioner att byta mellan och varje gang man vander sig maste man typ lyfta med sig magen for det ar sa tungt och man far sa ont i backenet. Lagg till hoftsmarta och sedan tva harliga handledsstod som hindrar dig att rora dig som vanligt men som lindrar den mesta smartan i handlederna och de domnade handerna. Man vaknar dessutom en gang i kvarten for att man ar sa sprangfyllt kissnodig ocksa. Och da och da vaknar lillprinsessan och sparkar och kittlar mig i sidan, men det gor mig bara glad. Sen har man lite konstiga drommar ocksa, mina ar djupa men samtidigt latta och jobbigt repetativa. Det har har man inte varit med om forut. Jag forstar varfor de flesta slutar jobba helt nu. Jag sover middag helst/minst en gang om dagen och anda ar jag jattetrott redan vid midnatt.

Jag var pa sjukhuset hos barnmorskan igen den har veckan och det visade sig att mitt jarnvarde inte okat mycket fast jag ater ett rejalt jarntillskott varje dag. Sa nu har de dubblat min dos for att fa upp det nu infor de sista veckorna, forhoppningsvis blir jag piggare av det.

Mitt blodsocker ar de jattenojda med, jag ar duktig och skotsam for det mesta med min diet och det ar harligt att hora att det fungerar. Jag ar SA sugen pa chokladmuffins hela tiden... och allt vitt brod jag ser vill jag bara ata NU NU NU. Det vore ju inte helt fel att ata lite godis heller, mmmm. Kopa en Twix och trycka i sig...mums. Men jag haller emot. Och hart far jag halla ibland nar suget blir stort. At lite godis for mig ocksa ar ni snalla.

Pa Antenatal Coursen sa har vi alltid en "tea and biscuit break" som sig bor har i England. Och da tar jag ocksa en kaka och festar till det, det kanns sa busigt och den dar kakan smakar himmelskt. Det ar ett riktigt trevlig gang pa kursen, och barnmorskan som haller i detta (i sitt hem) ar overraskande bra. Imorgon ar det dags igen, men da ar det bara for oss kvinnor. Det ska bli spannande att se vad vi ska gora da!

Det kanns verkligen som det narmar sig ordentligt nu och jag langtar sa efter att fa traffa henne.

Vi langtar sa det knyter sig i brostet och man vill skratta och grata samtidigt av gladje.

Tank att jag har varldens finaste lilla gosunge i min mage.

Nar man gar igenom en graviditet sa forandras ens liv lite grann, mer for en del och mindre for andra. For mig har det varit en annorlunda tid jamfort mitt tidigare liv. Jag har tillfalligt gett upp min karriar som jag alskar och ar sa stolt over, och min tid har varit bara min egen for att fokusera all min energi pa att vara stressfri, lugn och ge var bebis i magen de allra basta forutsattningarna jag kan. Och visst ar det en harlig resa! M och jag ar sa tacksamma att vi har kommit sa langt nu, och att vi har haft lyckan att kunna fokusera pa graviditeten pa detta satt. Var historia har mer eller mindre tvingat oss att stoppa lite i livets fart och virvelvindar for att kliva av och gora det som kanns allra viktigast. Jag har varldens basta M som stottar mig. Detta paverkar saklart mest mitt liv och mina relationer, eftersom det ar jag som ar gravid och det ar min kropp som gar igenom alla forandringar. Och det ar jag som slutat jobba och som slutat festa.

Fran att forra aret vara en business woman som jobbar i London city finance kvarter och gar pa after work drinks och networkar i kostym, haller i moten och ansvarar for projekt och rekryteringsprocesser. Och som kanner sig duktig och viktig och framgangsrik.

Till att sedan sluta jobba och helt plotsligt fokusera pa att vara en urmoder, njuta av min vaxande mage, kanna mig hyperkvinnlig och komma nara naturen och leva nyttigt och lugnt. Och folja en graviditet med alla dess svangningar och symptom och krampor, med- och motgangar. Har promenerar jag i naturen om dagarna, sjunger for var tjej i magen hemma i soffan, och pysslar och njuter och ar ibland sa lycklig att jag bara grater for att hon finns.

Det kanns jattekul att det antligen borjar narma sig var prinsessas ankomst.. Vi langtar efter henne! Men det ar ocksa valdigt mysigt att ha henne i magen och kanna henne rora sig varje dag. Hon har en favoritstallning som ar att ta spjarn med benen mot mina hogra revben, och att lata sin lilla fossing lopa eller sparka pa hogra sidan. Gulligt som tusan. Vi koper saker hela tiden nu for att forbereda oss, och det finns ju hur mycket som helst man behover. Och som man inte behover... men som ar for gulligt och lyxigt for att inte kopa.

Igar var vi pa sjukhuset och kollade sa hon mar bra, jag traffade barnmorskan och en diabeteslakare. Diabeteslakaren var valdigt nojd med mina varden de senaste veckorna, och lilltjejens tillvaxt ligger perfekt till - det ar ju det allra viktigaste! Hon har sjunkit ned lite med huvudet i backenet men ar inte helt fixerad an, det var roligt att hora. Och det dar mattet av magen, SF tror jag det kallas och ar tydligen nagot alla gor regelbundet i Sverige och pratar mycket om... det har okat 4 centimeter pa 2 veckor sa nog vaxer jag allt! Det var andra gangen de tog de mattet pa mig, det verkar inte vara standard eller nagot vi pratar om har i England.

Jag dromde att det var dags att foda, och detta skeddes pa lopande band. Alla forlossningar skedde i en stor fabriksaktig sal dar jag akte fram pa ett stort band till barnmorskan. Det hela gick jattesnabbt, gjorde inte ont och nar lilltjejen kom ut sa log hon och sa "hello!" till mig. Varldens sotaste bebis.

- ett litet inlagg om nyblivna mammor!

Vi tog en tur till sydkusten fran fredag morgon till sondag, narmare bestamt till Rye. Rye ar en fantastiskt fin liten stad med mycket bevarat fran 1600-1700 talet. Vi blev imponerade av att en sadan liten stad hade sa mycket affarer som var bade gamla och bevarade men ocksa att de var i full kommers. Valdigt mycket fint i antikaffarerna som man tyvarr inte kunde kopa och slapa med hem...